Tillförsikt

Du ska se framtiden an med tillförsikt! / Var ej som gåsen man hällt vatten över. / Du blickar bakåt med god uppsikt. / Dåtiden ger den läxa du behöver / för att inse vad som i livet är av vikt. / Känsla och förnuft du ej liknöjt söver. / Bägge krävs för att lyckas i din avsikt / att se vad som hotar skeppet föröver. / Fartyg i dimma bör navigeras med insikt / för att stävja varje farlig manöver. / Spana noga och du har utsikt / att känna hopp ännu en tid framöver. / Sikten är dock oklar, enligt min åsikt.

Någon kanske irriteras över mina något slitna fraser ibland. Till mitt försvar vill jag anföra att sparsamt använda metaforer och ordstäv främjar förståelsen och åskådliggör innehållet. I lyckliga fall kan man dessutom nå en humoristisk effekt. Som vanligt håller jag fast vid ett planerat rimschema.

Som motvikt till mina ganska pessimistiska titlar på texter som Tillitsbrist och Misstro vill jag alltså här slå ett slag för ett mer positivt anslag. ( Min förkärlek för ordmässiga associationer förnekar sig inte!) Men bortsett från den formmässiga aspekten är det naturligtvis mycket viktigt att varje textavsnitt hänger väl ihop innehållmässigt. Vidare frågar jag mig själv hur det står till med sanningshalten i det jag skriver. Om jag strävar efter att finna lustiga inslag, blir det förstås en och annan överdrift, rentav stolligheter ibland. Det har också att göra med att jag vill avslöja absurditeter; man behöver verkligen inte leta länge i levande livet för att hitta oförnuft och t.o.m. galna inslag. Jag påverkas nog också av att vi i vardagslag – oftare än vi märker -- tar sanningshalt och trovärdighet med en klackspark.

Jag vill gärna vara konsekvent (så långt det nu är möjligt) när jag presenterar min nuvarande världsbild, som självfallet inte tillkommit i ett nafs. Eftersom jag gillar att urskilja mönster i tillvaron (jämför min text Mönster), varvid motsatser framträder, så är det fullt naturligt att jag vill peka på förekomsten av såväl misstro och skepsis som dess motsats tillförsikt och förtroende, förtröstan och hoppfullhet.

Man talar som bekant om goda resp. onda cirklar; som väntat blir det mest tal om de senare. Om nu media ständigt och forskning ofta i sina rapporter ger anledning till oro, ser man självfallet de negativa företeelserna tydligast. Det i tillvaron positiva som onekligen finns, kommer obevekligt i skymundan. Sinnet påverkas, vilket förstärker effekten. Därför gäller det naturligtvis att försöka bryta den onda ”cirkeln” och komma in i en god dylik – lättare sagt än gjort! Förresten är bilden av en cirkel eller cykel välfunnen och fundamental; även själva tiden kan uppfattas som cyklisk, till skillnad från vår numera dominerande linjära bild av tiden. Här måste också himlakropparnas banor nämnas: ett fullkomligt undantagslöst konkret fenomen.

En optimistisk grundinställning är förvisso till hjälp; att behålla den intakt i stunder av kris och depression är dock hart när omöjligt, menar jag. Men en hållning typ ”efter regn kommer solsken” underlättar betydligt och man kan dock, om än med visst besvär, bryta sig loss ur en s.k. ond cirkel. Småningom kämpar man sig in i en god kretsgång i stället, där det ena framsteget ger det andra: ”Framgång föder framgång”, som det heter. Detta gäller nog i stort sett på det personliga planet. Emellertid förefaller ”lyckocykeln” knappast vanlig på makroplanet, att döma av det skarpa världsläget.

En gynnsam utveckling bryts naturligtvis ibland: Negativa energier göder det ena misslyckandet efter det andra i en cirkelgång utan skönjbart slut. (Var börjar resp. slutar förresten ett kretslopp?) När ett förlopp ändå slutligen avbryts, kan i bästa fall den motsatta processen ta sin början, m.a.o. en framgångssaga. Man kan invända att detta resonemang är alltför schematiskt och förenklat. Man kan väl säga att allt går i vartannat i en vågrörelse, som en böljande sinuskurva om man så vill. Och vem har inte upplevt ”inget ont som inte har något gott med sig”? Tittar jag I backspegeln ser jag att jag gjort den erfarenheten åtskilliga gånger, nämligen övergången från sorg till glädje.

Det inträffar oväntade händelser titt och tätt, och vi står först handfallna. Snabba åtgärder är då av nöden, som när flyktingströmmarna nådde sin största omfattning. När sedan nya problem dyker upp är det svårt att känna tillförsikt. Det har länge talats om att målet är ett hållbart samhälle. Det är gott och väl, men är vi alls på rätt väg? Finns det nu bara skärvor kvar av en vision om en bättre värld? Jag tror att vi mot alla odds måste behålla en sådan förhoppning. Det må tyckas vara en illusion, men vi har allt att förlora om vi är självgoda och förfaller till ett letargiskt tillstånd av maktlöshet och hopplöshet.

Hur skapar vi i landet framtidstro / där blott barnfödda tillåts bo? / Ska isolering ge lugn och ro? / Stängda gränser alstrar misstro. / Empati ges ej längre tilltro. / Är dokument ej mer än tomma skal?/ Samverkan är i praktiken skral. / I EU hålls underbart vackra tal. /Den goda viljan är dock alltför sval. / Har folket självt ett verkligt val? / Mina frågor är väl ganska schysta. / Jag vill gärna i problemen nysta, / kan ej låta bli att gny och knysta, / i röran skaka om och rysta, / medan andra lyssnar -- mol tysta.

Go! Konrad (5) var ett hålligångsgeni. /Klyftig och flitig som ett bi. / Jämt han jobba' och stod i. / Oj ojoj! Med vilken jätteenergi! / Den han släppte lös, helt fri. / Många hyss han jämt hitta' på. / Mamma sa han stryk skulle få. / Men han höll på så där ändå. / Han fyllde 6, vad fick han då? / En grej som inget kunde slå: / Ett datorspel, en kul sak / som han styrde med en spak. / Detta var nå't i hans smak! / Konrads glädje stod högt i tak. / Han spela' i ett, blev alldeles slak. / Spelet gjorde Konrad alldeles säll. /Mamma hota' ej mer med smäll. / Hon sa:” Nu hör jag inget gnäll!/ Tänk vad du blivit snäll! / Nu ska du få en god karamell!” / Hon läste en vänlig saga varje kväll. / Den sluta' aldrig med en käftsmäll.

Sens moral: En illbatting kan bli en rar knatting. Ett spel är inte helt fel. Det gör en hel del.

Sture Alfredsons hemsida