Ursprungsbefolkningens syn på klimatförändringen
Seminarium 29/3 2004 Högskolan i Skövde
Arr: Miljöpartiet i Skaraborg och föreningen Vild-Eken
Gäster: Kee Watchman, talesman för de traditionella Dineh (Navajo) samhällena på Big Mountain / Black Mesa Arizona USA. Stefan Mikaelsson, ordf. i Sv. Samerådet (NGO). Eva Goes, ordf. i Grönt Forum och Mp-kandidat till Europaparlamentet.
"Klimatförändringen är här och den kommer att angå oss alla. Världens urprungsfolk lever i många fall i trakter som uppvisar mycket känsliga ekonomiska områden. De har en lång tradition av att leva i balans med sin omgivning och deras livsstil lämnar få avtryck på miljön. Klimatförändringen är ett mycket stort problem som idag hotar att helt förstöra dessa urgamla kulturer". (Affisch)
Indianerna bor på USA:s största kolfyndighet, berättade Carina Gustavsson Tidaholm som koordinerade seminariet. Under 30 år har brytningen ägt rum i öppna dagbrott. För dessa indianer spelar Black Mesa en viktig roll och de har hela tiden motsatt sig brytningen av kulturella skäl, inte bara för att koleldning späder på växthuseffekten. Före gruvdriften bodde här 25.000 indianer. Idag finns det bara 300 kvar, som lever enligt gammal sed i vilken ingår att bevara naturen intakt.
Samerådet är en gemensam organisation för alla samer i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det samarbetar även med eskimåerna på Grönland.
"Isbjörnar svälter. Samerna längs den arktiska kusten och eskimåerna på Grönland , som är beroende av kallt klimat, har redan börjat känna av klimatförändringen. Det har blivit varmare, vilket bland annat fått till följd att sälarna ändrar sina vanor, isbjörnarna svälter och fisken dör. Undersökningar om klimatförändringen som FN har gjort kommer också att redovisas." (Blänkare i SLA)
Carina Gustavsson hälsade alla välkomna, och särskilt välkommen var dagens förste talare Kee Watchman från Arizona USA. ((Han höll sitt anförande på engelska-- nästan hela seminariet framfördes f.ö. på engelska. Jag antecknade också på engelska. K W talade lågmält så jag kanske missade något. Min anm. ))
K W inledde med att säga att han kände sig hedrad att få vara här och framföra sitt budskap. Han riktade en hälsning till vänner (brothers and sisters) i olika delar av världen, inte minst bland samerna i Sverige, och till sin släkt. Han glömde naturligtvis inte heller att hälsa till sina far/morföräldrar som nu är i andevärlden. Han sade att klimatförändringen var den stora fråga som är mycket viktig och berör oss alla.
K W berättade att Big Mountain / Black Mesa-området bebos av både navajo- och hopiindiander och att många av dem drabbats av tvångsförflyttning (relocation). Han nämnde sitt folks riktiga namn (Atteh?) -- "navajo" är spanska. Han gav några glimtar från sin skoltid; när han var nio år togs han (was caught) och fördes till en skola i Kalifornien, där han var i nio månader. Han beskrev den tiden som hjärntvätt (brainwash); soldater befallde honom bl.a. att lära sig engelska. Man försökte uppfostra honom till kristen tro. Man sa åt honom att glömma sin hembygd (Forget about home!).
K W sändes sedan till Los Angeles för att jobba. Han mindes dock hela tiden vad hans föräldrar och far/morföräldrar hade lärt honom. Småningom lyckades ha komma därifrån (escaped), kom hem och lärde sig mer om livet där hemma. Han lärde sig många viktiga saker om naturen, läkemedel och mat. Han fostrades att vörda Moder Jord och Fader Himmel (Father Sky). Han uppmanades att försvara sitt folk.
1989 blev han vald att representera Dineh-indianerna i området. Han fick oberoende kontakter, tillfälle att träffa advokater och doktorer, sedan kunde han rapportera till deras råd (Indian Council). Han fick också möjlighet att förmedla budskap till andra folk på andra sidan haven. På den internationella nivån har han deltagit i delegationer till FN: Han har då berättat liksom nu om alla problem som hans folk upplever varje dag i sin hembygd. 1974 utfärdades en lag om tvångsförflyttning (Relocation Law) av befokningen i Black Mesa-området på grund av kolbrytning i dagbrott där. Det var alltså på mark där människor levde sedan urminnes tid. Det var ett levande territorium med för dess invånare heliga platser. Deras begravningsplatser finns fortfarande där.
1984 delades området upp och folket började förflyttas till andra platser. Ordern var tydlig nog: "Flytta!" Man hotade med militärt undantagstillstånd / krigslag (martial law) och fängelsestraff om invånarna vägrade ge sig av. Den amerikanska regeringen fastställde flera gånger en tidsfrist. Indianerna visste ingenting om gruvdrift och dess konsekvenser. De som flyttade mäste sälja sin boskap m.m. De som överlevde saknade sin hembygd mycket. Både navajo- och hopifolken bodde i samma område och bägge parter drabbades således.
USA:s regering har inte tillåtit de indianer som tvingats flytta att återvända till sitt landområde; de hade naturligtvis velat vara kvar där. En del har också trotsat myndigheterna och stannat. Men deras land kontrolleras av myndigheterna (i "US Control Area)") ; det tillhör inte längre den ursprungliga navajo/hopi befolkningen där. Kraftverk har byggts som drivs med kol från gruvorna, ty storstäder som Los Angeles och Phoenix kräver allt mer energi. Finfördelat kol blandas också med vatten i väldiga mängder. Denna soppa förs med pipelines till storstäderna för att omvandlas till el. I över 30 år har kol brutits i nordöstra Arizona. Kolgruveföretaget har sålunda förstört indianernas land.
Det är vattnet som är den största tvistefrågan nu (the biggest issue). Två miljoner gallon vatten i minuten -- d.v.s. många miljontals gallon per dygn -- pumpas upp för att blandas med kolstoff. I det torra ökenliknande landskapet har de naturliga källorna torkat ur, dessa källor och ceremoniplatser som alltid betraktats som heliga. Det är nu omöjligt att få ceremoniellt dricksvatten på grund av gruvdriften. Allt vatten går till gruvorna. Miljöförstöring och nersmutsning (pollution and contamination) förekommer överallt; bland det värsta är brinnade gas. Miljön är naturligtvis inte alls säker för djuren; byarna har svåra problem med detta.
Allt är en stor utmaning: hopiindianernas nationella råd (The Hopi National Council) manade folket att kämpa för sitt eget land. Man vägrade att finna sig i regleringarna. Människorna har tidigare upprepade gånger varit tvungna att överge sina ceremonier. Andra klaner har stött deras kamp och ställt liknande krav som deras utsatta bröder och systrar på Black Mesa. Men den amerikanska regeringen visar ingen respekt för deras krav på att få hålla sina traditionella ceremonier. Strategin är att dela upp och skapa söndring bland indianerna. Därför är det nödvändigt att få stöd från andra människor.
Tvångsförflyttningen har lett till att vi har svårt att få tag i örter till naturmediciner och annat som är nödvändigt för att kunna utöva vår religion, framhöll K W, som betonade att man nu måste fortsätta förfädernas arbete. Han visade några stora foton: "I come from here." På en karta över regionen var området tydligt markerat: The Navajo and Hopi Nations. Han pekade också på en bild med en nu uttorkad flod; det var över den som gruvfolket kom och ställde till med skadegörelse. De ville göra om (remodel) deras trakt och de tillät inte folk att ha djur. Ändå fanns det 75 år gamla listor med överenskommelser: tillståndsbevis från myndigheterna om djurhållning!
Folkets hälsa har naturligtvis försämrats och vårdpersonal är mycket bekymrade. Ögonproblem är vanliga, partiell ansiktsförlamning likaså. Förstörelsen pågår alldeles intill (next door). K W får ofta frågan: Hur kan vi andra (t.ex. i Sverige) hjälpa? Sverige har bra kontakter med USA, säg åt dem att stoppa kolgruvorna! rådde K W, som tillade: Våra folk (peoples) är i fara nu. En FN-resolution om saken har sänts till Washington. Carina Gusavsson frågade om inte det var en seger, det var väl i alla fall något postivt? K W svarade att det blev en positiv reaktion som kanske kunde hjälpa hans folk att rädda deras land. Han upprepade dock att det svåra vattenproblemet kvarstår, fast deras råd försöker stoppa det förödande vattenslöseriet.
Järnvägstransporter har ersatts med vägtrafik; viktiga platser är dock fortfarande i navajos ägo och kan användas. Äldre personer talar om möjliga förhandlingar. Pipelines som går in i kolfälten skulle kunna kopplas till Coloradofloden. Denna sades vara "maskulin", medan andra floder var "feminina". (( Något oklart om hur det förhöll sig med ledningarna med kolavfall (coal slur) ) och koppling till Coloradofloden. Min anm.))
Fråga: Kan vi få tips om adresser för information? KW: Titta på webbsidorna. Och skriv gärna. Ny fråga: Vilken effekt har er verksamhet att sprida upplysning på global nivå? K W: Vi får gensvar för kravet att gruvorna ska stängas. OK, det behövs energi men solen väntar ju, använd den i stället för kol! Det är dags att låta Fader Sol ta över. Om inte, blir det katastrof (disaster). Vi behöver Moder Black Mesa, vi måste stödja henne. Om inte, kommer det problem ner från himlen (heavenly problems), särskilt för de unga. Kvinnorna talar mycket om det här.
Fråga: Hur stro är folkmängden? K W: Hela vårt folk (nation) är minst 85 -90.000 totalt inkl. Arizona + Utah + Colorado + New Mexico. Black Mountain upptar en yta av 1,8 miljoner acres. Människorna har flyttat väldigt mycket; 10.000 har tvångsförflyttats (been relocated). Idag återstår endast ca. 2.000 på ett mindre område. Det är detta lilla antal som fortsätter kampen för att kunna bo kvar på sin mark. Fråga: Den amerikanska regeringen har väl tillåtit andra att bo på ert territorium? K W: De av vårt folk som alltid bott där har blivit lovade att få små jordlotter. De skulle få ha sina hem där, och arbetare skulle hjälpa till att bygga hus. Det fanns ett avtal för 75 år sedan -- men ännu är ingen lösning i sikte. Regeringen kommer att lägga beslag på vårt land som andra kan förfoga över. En del familjer struntar i att det inte finns någon giltig övrrenskommelse, de agerar alltså olagligt, liksom det inte är tillåtet att hålla djur, men de gör det ändå. De försöker reparera sina hus.
Fråga: Kan barnen gå i skola? Har ni egna skolor för dem? K W: Det finns statliga internatskolor långt utanför anvisade områden (partition lands). Eleverna kommer hem vid veckosluten. Hopi brukar skicka barnen till skolor i småstäder. Kommunerna försöker bygga om små skolor där husrum finns. Man måste förhandla. Ett förslag är att kartlägga den jord som ännu brukas. Sommartid ärvattenproblemet akut, grundvattnet har sjunkit katastrofalt. Det finns dock åkrar där alfalf (blålusern) kan växa.
Barnen måste få undervisning i vårt eget språk, för det är mycket viktigt att inte förlora sitt modersmål. Klanerna känner varandra och ger ömsesidig hjälp. Det är behov av små skolor för våra barn. Fråga: Hur har barnen det nu? K W: Far/morföräldrar kan inte läsa, kan inte ens skriva sitt namn. När jag blev bortskickad bad jag varje dag att få komma hem. Vad skulle jag göra i staden? Vart skulle jag ta vägen? De unga vill också tillbaka till sitt land idag. Vad säger regeringen om detta? De som återvänder hotar att bli arresterade.
De som inte får komma hem får ofta sömnproblem. De saknar bl.a. att de inte får ha djur. Ofta dör de, inte många överlever, inte ens de unga. Reservatet är för litet och för fattigt för att man ska kunna livnära sig där, det fattas jobb. De kan ju inte betala skatt heller. Familjeproblem är vanliga, skilsmässofrekvensen är hög. Självmord är ej ovanliga; några av mina släktingar har tagit sina liv. Regeringen söker få bort oss. Men landet tillhör oss!
Efter en paus tog Stefan Mikaelsson till orda, även han på engelska. Han är ordförande i den svenska sektionen av Samerådet, och är medlem i Arktiska rådet. 1986 blev han vice ordf. i Samerådet som representerar alla samer i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Samerna har bott på vidsträckta områden långt uppe i norr sedan urminnes tider. Det finns lite olika kulturer bland samefolken, som alla tillhör ursprungsbefolkningen. Rättsligt gäller dels nationella, dels internationella lagar. Mark och vatten regleras av nationella lagar på resp. sameterritorium. För Sveriges del har samerna representation i riksdagen i Stockholm. Samerna äger det land de bebor och betalar skatt som alla andra medborgare.
En förändring har emellertid inträtt: Sameintressen får stå tillbaka för krav från jordbruket och andra intressenter. Denna tendens fortsätter idag: vissa samiska rättigheter har avskaffats. En undersökning visar att man i de rättsfall där samer utgör ena parten, nästan alltid går emot deras intressen, nu är förlorade fall 100 %! Faktum är att inget domslut på senare år avkunnats till samernas fördel. De kräver respekt för sina rättigheter. 1960 hölls en konferens där samerna beslöt att organisera sig. Men det var svårt; svenska samer fick inte ens tala sitt eget språk i offentliga sammanhang. Utvecklingen pekade mot att samerna förr eller senare skulle tvingas flytta från sina områden. Norska och svenska samer hade 1970 ett första gemensamt möte kring landfrågor. I Trondheim startades ett samarbete. I Jokkmokk hölls sedan sameting under den välbesökta vintermarknaden.
Den svenska staten motsatte sig efter andra världskriget att samerna organiserade sig för att driva sina intressen. En medlemsorganisation bildades dock 1953 som ledde fram till ett sameting 1956. Efterhand grundades totalt åtta organisationer i de länder (se ovan) där samer är bosatta, i Sverige finns tre. Samerådet som företräder sameland i de olika länderna har regelbundet konferenser; nästa möte äger rum i oktober i år (2004) och Sverige har 15 delegater. Ett syfte är att främja en rättvis lagstiftning, och man ska söka kontakt med FN:s Säkerhetsråd för att få stöd för möjligheter till arbete och fortsatt existens. Det gäller också att stärka känslan vav samhörighet mellan samefolken och andra. Det är nödvändigt att hålla ihop. Det händer alltför ofta att det ena landets minoritet inte känner det andra landets.
S M nämnde ett möte i Åre 1986; det Svenska samerådet sammanträder sedan dess regelbundet. Samarbete över gränserna är naturligtvis inget nytt, det har förekommit länge. Det gäller som sagt att samarbeta för att stärka sina rättigheter. Detta syfte har fått mer substans genom kontakter med de ryska samerna och ICC (The International Cultural Cooperation). Man söker vidare upprätta ett permanent forum med medlemmar i FN: 8 medlemmar och 8 inhemska samer. Det är alltså en strävan att föra upp frågorna på en hög nivå: under ECOSOC (?) men över ursprungsfolkens nationella nivå. Kontakter och samarbete söks på olika håll. Bl.a. har Arktiska rådet givetvis kontakt med regeringen men också med ICC och EU.
S M berörde den magi som samernas och andra ursprungsfols kultur ej förlorat. Han nämnde författaren till en bok om Röda Molnet (Red Cloud), indianhövdingen som aldrig förlorade någon strid med de vita. Sameråden arbetar också med att samla observationer om påverkan på naturen i områden ovanför Polcirkeln, i den arktiska Barentregionen bl.a. Sameriksdagen söker vinna högre status, även i FN. Där krävs hårt och långvarigt arbete för samernas sak. Inom FN:S ram agerar ett stort antal deltagare som representerar många folkslag. Den som är ackrediterad måste förbereda sig mycket väl, dokumentera allt skriftligt i kopior. Ibland måste vederbörande vänta till följande dag med sitt anförande. ((S M hade egen erfarenhet av tidigare FN-arbete. Han ingår i UNEPS som enl. informationsblad är FN:s klimatprogram. Min anm.))
Det internationella Samerådets parlament ("riksdag") inkluderar förutom nämnda nationer även Island. Likaså är Danmark representerat, vars relation till Grönland gör dess deltagande önskvärt. 1996 var sex organisationer involverade som permanent ska sända deltagare; åtta länder var representerade. En av organisationerna var rysk. Det territorium som denna ansvarar för har en längd av 9.000 km, där minst 30 inhemska minoriteter lever.
S M berättade lite om sig själv. Han började som renskötare (reindeer herder). Han gick på samemöten och efter några år blev han invald som medlem i Sv. samerådet. Han funderade om han skulle öka eller minska sitt deltagande i föreningsarbetet. Det blev mer uppgifter för samernas sak och han kom att delta i internationellt arbete i IPS (Indigenous Peoples' Secretariat). Han får resa mycket, och han måste sätta sig in i nya ting, ej bara politik utan också vetenskapliga ämnen. Det är en utmaning, det är ansvarsfullt och arbetsamt att försöka leva upp till alla krav.
Det är viktigt att iaktta och rapportera om de förändringar som inverkar menligt på infödda folkgrupper. Långvarig nersmutsning är naturligtvis skadlig för alla människor. Giftspridning är allvarligt, det är ett bekymmer för hela världen, påpekade S M, men det drabbar minoriteter särskilt hårt. I Arktiska rådet finns det dels fullvärdiga medlemmar, dels sådana som saknar rösträtt. De förra utvärderar rapporter om miljösituationen i publikationen ACIA (Arctic Climate International Assessment). Denna utvärdering fordrar goda kunskaper och vetenskapliga analyser.
Det är risk att miljöproblemen tonas ner. Som bekant har USA obstruerat när det gäller internationella avtal. Nästa stora konferens kommer att äga rum i Reykjavik i oktober i år (2004). EU har en miljökonferens vartannat år. Frågan är hur man ska kunna fortsätta arbetet på grundval av egna beslut, ifall viktiga länder ställer sig utanför bindande avtal. I augusti 2002 hölls en viktig konferens, nämligen North Summit Sustainable Conference, där en del ursprungsfolk kunde enas om ett avtal som angav riktlinjer för hur man skulle agera.
En annan stor konferens hade som devis WSD (World Sustainable Development) i Kimberley nära Johannesburg i Sydafrika. Där deltog mer än 2000 personer, men inte särskilt många talare framträdde. Slutdeklarationen innehöll ett "poetiskt" klart budskap som indikerade att infödda minoriteter samlar styrka för sin fortsatta existens. S M poängterade att det var ett viktigt möte, med mottot "I förfädernas fotspår". Ordet hållbar (sustainable) förekom ofta och gick tillbaka på Riokonferensen i Brasilien 1992,. Det som utgör ett allvarligt hot mot hållbarheten i en önskvärd utveckling är girigheten. Det var en politisk deklaration som framhöll fred, rättfärdighet och rättvisa (peace, equity and justice) som grundval. Däremot var åtagandena (commitments) i Agenda 21 inte uttryck för någon politisk vilja, sa S M som tillade att tidigare deklarationer ej hade uppfyllts i praktiken (had not been implemented).
Under Sameriksdagen i februari 2000 i Stockholm framträdde inte statsminister Göran Persson. Det illustrerar hur den svenska regeringen ser på samerna och deras problem. Det är ett faktum att samerepresentanter endast har en rådgivande funktion, alltså ingen verklig makt. Det är samma nivå som de flesta minoritetsfolk är på. I det råd som behandlade frågor kring renskötseln i Sverige tilläts bara en samisk medlem delta. Däremot var det många icke-samiska experter med som dock saknade rösträtt. I mars 2004 arrangerades en kort hearing i Stockholm kring jordbruk och miljöfrågor. Det var anföranden på 5-10 minuter i kommittéer där inga samer fick vara med. Det finns sammantaget många organisationer utan samiskt deltagande. Allt detta visar att den svenska riksdagen saknar intresse för samefrågor. Man ser samerna enbart som ett problem.
S M var glad över att få höra om indianernas kamp "Så starka de är!" utbrast han. Utan dessa insatser skulle det vara svårare även för oss, försäkrade han. Det var mycket stimulerande att lyssna till mr Kee Watchman. Världen är i fara, vi måste samla alla folk i världen i gemensamma ansträngningar. Vi måste försöka återställa balansen genom att agera, inte bara prata. Kanske samerna kunde samarbeta med "Rainbow Warriors"? Hoten finns överallt, vi har just hört om förödande gruvdrift. Ursprungsfolken är alltid minoriteter och därför ständigt utsatta. För dem är nära kontakt med naturen särskilt viktigt.
FN måste användas som instrument för att utforma internationella konventioner. En av frågorna gäller exempelvis bevarande av folkgruppers egenart kontra assimilering. Internationella överenskommelser måste förnyas och förbättras. De skall grundas på två principer: deltagande (participation) och respekt. Nu behandlas minoriteter mycket ofta respektlöst. Det pågår en diskussion om huruvid en enbart svensk konvention är möjlig -- utan hänsyn till internationell lag! Visar Sverige respekt för de mänskliga rättigheterna? Om man inte respekterar dem här, hur kan man då göra det på andra håll? Den svenska regeringen har ett allvarligt förtroendeproblem. Det är nödvändigt att skapa en bättre framtid för oss, betonade S M.Det gäller både ekonomisklt och socialt.
Ursprungsfolken förtjänar vårt fulla stöd. Effekterna av krig och miljöförstörelse förvärrar ju läget. En person i Kautokeino, representant för nordsamerna, sa på en Gröna kors-konferens: "Folk inser inte hur allvarliga hoten är". Dock börjar många lägga märke till farorna. Det är en skrämmande tanke att det kan bli ett plötsligt utbrott av en rad katastrofer över hela världen. Vad har vi gjort för att förhindra något dylikt? Innan vi går över i den andliga världen borde vi absolut kunna säga: "Vi försökte i alla fall!". Det var Carina Gustavsson som stod för detta tänkvärda inlägg före paus nr 2.
Efter pausen framträdde Eva Goes, ordförande i Grönt forum & Miljöpartiets kandidat i Europaparlamentet. Hon har varit och är mycket internationellt verksam; även hon föreläste nu på engelska. Hon uppmanade alla att gå och röstai valet till EU-parlamentet, oavsett om man är för eller emot EU. Hon ville att Big Mountain-frågan skulle tas upp i parlamentet. Mljöfrågorna känner inga gränser, därför måste det till samarbete.
E G nämnde Murmansk i Ryssland som hon hade besökt. Från problemet med atomsoporna där kom hon raskt in på 1990-talets kärnvapenprov på Muroroa i Söderhavet."Har Chirac blivit galen?" undrade hon när meddelandet kom att de franska proven skulle genomföras till varje pris. Hon reagerade: "Jag åker dit för att stoppa atomvapenproven!" Sagt och gjort; De var tio personer som for. Och bara sex av tretton prov genomfördes.
De Gröna utgör totalt 17 % i Europaparlamentet, de har inflytande (impact). Från Muroroa till Murmansk: E G ingick i en grupp som for dit för att se hur läget var. Man hade 13 frågor med sig att ställa till de ansvariga. Ännu har man inte fått något svar på dem. "Inga problem i Murmansk" var det enda de fick höra. Men naturligtvis har de problem, slog E G fast. Men naturen där uppe är ändå rätt orörd, det finns än så länge gott om lax i floderrna.
E G har sex barn, men de ska inte bli politiker! Vi måste tänka på barnens framtid, inskärpte hon och kom att tänka på sin mormor som bodde i Norge. Mormodern lärde Eva mycket om hur hon skulle uppföra sig. Det var ett under att mormodern överlevde när maken dog i cancer redan vid 40. E G berättade vidare att hon varit i Black Mountain-området. Det är nödvändigt att kämpa, sa hon. Vi måste ha balans i naturen. Kolbrytningen skadar hela vår planet.
Därefter började E G visa bilder, ofta översiktliga, schematiska, diagram --som illustrerade stora miljöproblem. Så t.ex. är situationen välkänd när det gäller växthusgaserna som ligger som ett lock ovanför atmosfären. Den infraröda (osynliga) strålningen gör klimatet allt varmare. Växthuseffekten ger varmare somrar, översvämningar ökar under höstarna. En annan bild gav en uppfattning om CO2-koncentrationen i jordatmosfären; koldioxidutsläppen är mest alarmernade över Amerika och Europa, något som knappast förvånar då industriprocessen är intensiv där. E G har rest i USA, Kina och Ryssland och sett mycket miljöförstöring . Om vi fortsätter så här skulle vibehöva 6-7 planeter för att klara oss.
Uppvärmningen får effekter på havsnivån som stiger, liksom på nederbörden (precipitation) som blir rikligare. Sedan påverkas även människors hälsa, jordbruk, skogsbruk, vattentillgångar, kustområden. Carina Gustavsson påminde här i ett inlägg om hur Vättern redan blivit något varmare sedan 1970-talet. Mätningar startade 1939 och upphörde 2000. Sjön frös till tidigare varje år men ungefär från 1975 blir den nästan aldrig istäckt; varje år har sjön blivit en aning varmare. C G:s far blev arg över att fiskbeståndet minskade. Hon betonade att den ursprungliga befolkningen i olika delar av världen har svaren på miljöfrågorna, de vet vad som borde göras. De lever annorlund än majoriteten i resp. region/land.
E G visade fler bilder och berörde samernas situation i Norge och Sverige. Hon talade också om översvämningskatastrofer som inträffat under de senaste 40 åren på grund av väderförändringar. Begreppen ekonomi och ekologi är besläktade, men för många människor är det bara ord, vilka som helst. De hör ihop i praktiken. E G inskärpte att om vi inte lever i harmoni med naturen utan fortsätter som nu, medför detta även stora ekonomiska skador. ((Båda orden är av grekiskt ursprung. Grundord oikos=hus, hushållning. Min anm.))
En bild visade hur klimatförändringen har negativ påverkan på växter i bl.a. bergstrakter: artbeståndet reduceras påtagligt. I den arktiska regionen med ishavet smälter isen som bekant mer och mer. Istäckets uttunning har indirekt koppling till ökad trafikintensitet på många håll i världen. Det uppstår större risk för epidemier där miljön utsätts för svåra påfrestningar. E G påminde om SARS-fallen i Kina och andra sydostasiatiska länder. En översiktskarta klargjorde nederbördsförändringar över landområden 1800-1994. På tal om epidemier: UNEF rapporterar att riskerna att få malaria fördubblats. F.ö. har hopi-indianerna i profetior förutsagt sjukdomar och katastrofer.
E G kom in på frågan om livsmedel; maten har ju flera aspekter: produktiuonssätt, transporter och kostval är några. Transporter är i allmänhet alldeles för långa. "Transportsnålt" borde vara ett nyckelord (se nedan). Utfiskningen är ett problem på många håll, inte bara i svenska och närliggande vatten där torsken mer eller mindre tagit slut. Vad matvalet beträffar visade hon "SMART", som rekommenderar större andel vegetabilier och mindre mängd kalorier. Andelen ekologiskt odlat ökar. Ät rätt kött och grönsaker. Transportsnålt --> "från ägg till pannkakor" -- inga pannkakor från Danmark tack! Vi kan göra dem själva. Man köper förstås där det är billigast. Men glöm inte att det går åt mycket energi till långa transporter. Dessutom kan vi få gifter på köpet. Varför äta SMART? Svar: Av flera skäl: 1) mindre klimatpåverkan, 2) frisk luft, 3) bättre naturligt (immun)försvar, ingen övergödning, 4) giftfritt producerad mat.
Vad kan vi göra? Politik kan påverka. Skulle du vilja ha denna inskrift på din gravsten: "Ingen är för obetydlig för att påverka"? Skämt åsido, men alla kan faktiskt göra lite för att förbättra framtiden, hävdade E G. Varför inte använda mer solceller? Hon hänvisade till Hammarby, Stockholm (en broschyr). Varför är solenergi fortfarande för dyr jämfört med andra energikällor? Därför att den inte får ekonomiskt stöd som kol- och kärnkraft. 77.000 euro utgår alltjämt i stöd till Tyskland för dessa båda energiformer (liknande stöd går till andra EU-länder också).
Kärnkraften måste bort, ansåg E G, det är snart bara Finland som satsar på den. Kärnkraftsanhängarna säger bara att vi måste ha den. T.o.m. den kände Blixt säger att kärnkraften behövs. Det är inte alltid bra att använda det billigaste receptet. Använd gärna e-post -- det handlar ju också om transport, på bra sätt. Varför inte vindkraft? De första väderkvarnarna brukades förstås till att mala säd. Sedan kom vattenkraften att utnyttjas på olika sätt, innan den försåg oss med el. En ganska ny drivkraft utgör vätgasen.
De här angivna kraftkällorna ger föga eller ingen förorening (pollution). Men industrin stoppar ofta ny energi. Borde inte energi från väte och bränsleceller också få bli konkurrensdugliga? Observera likaså att endast 1/30.000-del av solenergin utnyttjas! Den måste självfalllet användas mycket mer. Det är den bästa energikällan, förnybar och därför riskfri. Men är inte kol eller kärnkraft ändå bäst? Nej, absolut ingetdera. Det går förresten att nyttja solkraft till datorer och mobiltelefoner. Producera alltså mer solceller -- och exporteras inte kärnkraft till Sydafrika!
Hela världen borde börja kämpa för folket i Big Mountain / Black Mesa. Skicka e-mejl! E G berättade att EU-paralamentarikern Carl Schlyter hade varit i Indien och träffat en tuff gammal dam som hade fått tillgång till elektricitet genom att köpa en andel i ett vindkraftverk. 14.000 personer stod i kö för att köpa in sig. I Sverige finns också kooperativa föreningar för vindkraft. Denna är bra för både plånboken och hälsan.
Vi måste lära oss mentalt, förändra vårt sinne, vår attityd. Det finns så många nivåer förutom den rent materiella. Vi ska försöka förstå, om det så skulle vara i 30 timmar -- så lyssna! Min mormor (farmor?) lärde mig så att jag ändrade mitt sätt att tänka. Det finns så många smarta lösningar! Titta t.ex. på Japan, nu tillverkar de blå solceller. I Uppsala pågår försök med mycket effektivare solceller. Reducera trafiken; ni vet väl hur det är att köra bil i Stockholm under rusningstid? Bilarna står praktiskt taget still -- tala om rusningstid!? I kön längtar man ju efter lite frisk luft, det finns friskluftsintag! Jodå, men det finns ingen frisk luft att släppa in!
E G sa att hon brukade åka tåg. Tåg förbrukar bara en 1/8-del av den energi som lastbilar av motsvarande vikt gör av med. Dessuom ger tåget inga nämnvärda miljöskador. Ibland åker E G båt, men båtar behöver få mycket renare bränsle. Tyvärr stoppar EU-parlamentet en hel del försök till förbättringar på miljöområdet. Likväl måste det gå att förbättra steg för steg. Emellertid går det för långsamt nu.
Carina Gustavsson undrade om det fanns fler frågor. Någon frågade om det finns alternativa metoder att ta till. Svar ja, men man ska akta sig för odemokratiska medel. Till sist såg vi en bild av en "hydra", långsmal som Sveriges kartbild och med "nosen" riktad mot EU & texten: "Nu har vi fått nog!" Som avslutning berättade E G lite om " Ållebergs ryttare" som kämpade för Moder Jord och som enligt sägnen trängde in i västgötaberget Ålleberg och kedjades fast i dess inre. De stred för fred och rätt. ((Jag har förkortat legenden, som säger att kämparna sjöng fjättrade i grottan.. Min anm.))
Min kommentar 2004
Både Skövde Nyheter och SLA uppmärksammade seminariet med text och bilder 30/3. Jag tycker de gav ett bra urval av de fakta som föreläsarna tillhandahöll. Själv fick jag veta en hel del som var nytt för mig, samtidigt som jag fick åtskilligt bekräftat som jag kände till. Jag är nöjd att jag kunde återge det mesta av det sagda utan större problem i anteckningar på engelska. Vissa noteringar må vara något osäkra, men totalt sett är innehållet korrekt.
Att miljön är i fara på sina håll fick jag tidigt klart för mig. Redan på 1960-talet men framför allt under 70-talet började jag inse vad som höll på att hända. Carsons Tyst vår (1960) var nog den första väckarklockan för många med mig. Vad som nu långt senare slår mig är att miljöförstöringen inte minskat utan tvärtom ökat. Processen har kanske delvis ändrat karaktär, t.o.m. positiva inslag har tillkommit, men huvudintrycket kvarstår: "From bad to worse". Jag ser att de stora miljöproblemen kommit i skymundan under senare års globaliseringsvåg med allt vad denna fört med sig.
Den ultimata kapitalismen/ekonomismen har firat triumfer, men de är sannolikt kortvariga, om ej redan på tillbakagång. Jag anser alltså att miljöproblemen sopats under mattan i allmänna medvetandet. Politiker ältar förhållandevis små problem som dagsaktuella frågor ger anledning till; de vågar bara agera kortsiktigt. Visserligen är de på sikt livsavgörande frågorna mycket svåra att tackla inom det nuvarande systemet. Ändå hoppas jag att vissa reformer ska kunna förbättra situationen på sikt.
Eftersom den tillväxtberoende marknaden styr och handlar med kort perspektiv för ögonen, är det inte svårt att inse att det hela vilar på lösan sand; i det långa loppet blir läget ohållbart. Vi har hört mantrat "hållbar utveckling" till leda -- håller det inte på att tömmas på sitt innehåll? Carina gav en kraftfull varning när hon var rädd för att mycket obehagliga händelser slag i slag kan inträffa. Det existerar förvisso en brytpunkt; den slitna klyschan om "droppen och bägaren" tror jag absolut har sin giltighet. Tyvärr låter man allt rulla på utan att vilja inse att ekologi och ekonomi hänger ihop.
Jag citerar här helt kort ur ett kåseri av Anita Goldman i AB 1/42004: Rubrik:"Dags att folkusera på de verkliga hoten"(...) "Kanske de verkliga hoten är för stora, för överväldigande eller kräver för mycket av oss, för stora försakelser?" Det handlar alltså om miljöförstörelsen. Jag tycker att hon träffat mitt i prick.
Det finns lyckligtvis motkrafter mot huvudfårans (mainstream) tendens av "laissez-faire" (låt gå). Jag citerar även några ord ur info-bladet om medarrangören Föreningen Vild-Eken som verkar för ursprungsfolken och värnar om miljön. "...ett huvudprojekt: Att stödja kampen för Big Mountain/Black Mesa och de traditionella Dineh (Navajo) och Hopi-indianerna i nordöstra Arizona"(...) Hemsidanär www.vildeken.info.se
11/9 2000 var det en upplevelse att på Servicehuset Bagaren i Skövde få se två indianer dansa. Det var Ken Rowlette och Brian Clyne från Kanada. Jag citerar några ord ur mitt referat då: "Mitt bestående intryck är framför allt äktheten i framförandet "(...) Då var det också Carina som presenterade dem. Inte långt därefter höll hon ett föredrag om amerikanska ursprungsfolk under titeln "Livets väg", och även då gjorde jag en resumé. Det var mycket intressant att höra om konkreta detaljer och fascinerande berättelser som hon mycket kunnigt och engagerat bedrog med.
Mitt intryck är att det sorgligt nog inte hänt något positivt för Hopi och Navajo, som var två av de nationer (stammar) som Carina mest talade vid det tillfället. Skövde Nyheter skrev 6/10 2000 en artikel med rubriken "Navajo- och hopiindianernas kultur hotad." Bara ett kort citat ur artikeln: "Just den här befolkningen har till stor del bevarat sin gamla kultur, och marken de lever på och av har en avgörande roll i deras religiösa liv." Det gällde alltså bl.a. samma område som i det här seminariet, och det som är så beklämmande är att Kee Watchmans föredrag visar att ingenting blivit bättre, snarare tvärtom skulle jag tro (mitt referat 2000 bekräftar detta). Man måste beundra de överlevandes sega kamp för sin blotta existens.
Det var absolut givande att få höra Kee Watchman tala. Ingenting går upp emot att få tillfälle att ta del av andras personliga erfarenheter. Stefan Mikaelssons redogörelse gav också många intressanta fakta, liksom Eva Goes naturligtvis. För att anknyta till samerna, som ju också enligt S M:s vittnesmål fortfarande diskrimineras, kan jag berätta vad jag hörde i samband med min tjänst som språkärare i Malmberget i början av 60-talet. Som ny lärare var jag med på en studiedag i grannsamhället Gällivare. Man berättade att samebarnen inte tilläts att tala sitt eget språk då de vistades i skolan. Detta gällde ända fram till omkring 1960. Jag och flera med mig tyckte det var upprörande. Även om mycket hänt sedan dess tycks det tyvärr fortfarande finnas åtskilligt övrigt att önska. Under det senaste decenniet tycks utvecklingen ha stått still eller rentav blivit sämre för ursprungsfolken överlag. Ibland läser jag i tidskriften Fjärde världen om de fruktansvärda villkor ursprungsfolk lever under i många delar av världen.
Jag slog upp i Bra Böckers lexikon och läste om navajoindianerna. Där stod bl.a. att de utgör det störta enskilda indianfolket i USA (ca. 120.000 /gammal uppgift/). De framställer "berömda färgrika mönstrade yllevävnader, silversmycken och sandmålningar"(...) "Språket anses svårt, är nyansrikt. Det användes delvis som kodspråk av USA under andra världskriget". "Moder Jord och Himmelsfadern, stjärnkonstellationer, de fyra heliga växterna majs, squash, bönor och tobak" är grundstenar i deras kultur. En bildtext till en målning:" Alla jordens olikfärgade folk bildar tillsammans formationer bundna till de sex väderstrecken samt uppåt och nedåt".
Detta var endast ett litet axplock från deras rika kultur, som otvivelaktigt är värd att studeras. I samband med detta måste jag nämna det fantastiska Mayafolket i bl.a. Mexico, med de mycket imponerande byggnadsverken/pyramiderna från en svunnen tid, för att inte tala om deras kalendrar, i synnerhet den otroliga andliga Mayakalendern.
Mycket kort kommentar 2017
Hur har utvecklingen varit under de senaste 13 åren? Döm själv. Jag har nyligen sett den kritikerrosade filmen Sameblod. Jag rekommenderar den varmt.