Valt

För många alternativ frestar på mentalt. / Verkar antalet vara rent kolossalt, / blir ditt val på måfå, kanske helt fatalt. / Intresset vid partival är ofta svalt. / Månget val är enkelt, rätt trivialt. / Blir det fel har du snart förtreten svalt. / Nu säger jag något som låter banalt: / I systemet som vi kallar digitalt, / är ju det binära fundamentalt. / Blott ettor och nollor kan tyckas skralt, / men funkar förträffligt -- helt genialt. / Lever du på gränsen, har du det knalt / och hyrans belopp är obetalt, / då är ju problemet akut och centralt: / Har du alls nå't val? Dum fråga! / Dina krav på livet må vara rätt låga. / Tvungen att välja måste du ändå våga / slå till. Flera möjliga val får du såga. / Det går ej att bara trixa och båga.

Jag är nog inte ensam om att känna beslutsångest ibland. Är det fråga om livsavgörande beslut någon enstaka gång är det naturligtvis fullt begripligt att man känner sig som åsnan mellan hötapparna. Däremot är det rätt fånigt och betydelselöst att i butiken tveka mellan två - vanligen flera -- märken av samma varuslag, såvida man inte säkert vet/tror sig veta vilken produkt som är bäst. Mest rationellt (!?) är väl då att inte tänka alls. Det är så det måste gå till i vardagens uppsjö av små valsituationer. Man märker knappast att man bara går på känn, gehör, rutin eller slentrian -- kalla det vad man vill. Valt är valt, och man känner efteråt lättnad om beslutet är viktigt och man är känslig.

Ett felval är glöden i askan som ligger och pyr. / Elden som falnat får igen lätt fyr, / om man sig grämer och mycket sig bryr. / Ej få är de som svårligen styr / känslan av fiasko som gör att de gnyr / som om valet vore ett farligt äventyr / där man skrämd i panik flyr. / Väljer du fel kan notan bli dyr. / Dock sällan någon av ånger blir yr / och nästan mår illa och spyr / som efter ogräsbesprutning med hormoslyr.

Så där illa brukar det ändå inte gå. Överdrifter kan dock mycket väl försvara sin plats i mina alster, speciellt i mina unika rimramsor som brukar få ett löjets skimmer. Jag gillar inte direkt ordet "löje", det låter en smula hånfullt. Lite komisk ironi brukar det bli i rimsekvenserna, nästan av sig självt! Har jag verklihgen valt detta från början? Det verkar som om själva rimorden anger tonen och till och med innehållet i meningarna. Lite magiskt faktiskt, när orden börjar leva sitt eget liv -- gör egna val!

Textrubriken anger bara en vag idé. En rimsekvens växer pö om pö fram efter att jag gjort en liten lista rimord. En om möjligt obruten röd tråd ska gå genom hela stycket. Just ett bra innehåll är en utmaning. När jag tycker stycket är färdigt, kommer jag nästan alltid på ett och annat tillägg. Till sist en finputsning, inte minst för att få in den rätta rytmen. Och helst med en liten knorr på slutet. Så det är en kreativ process, som absolut inleds med val men som sedan på ett mystiskt sätt blir så att säga självgående!

Den hyllade valfriheten är ofta en illusion, för det är i många fall inte jag själv som väljer "fritt", utan andra som valt åt mig, vare sig jag gillar det eller ej. Det handlar med andra ord om givna ramar som givits långt tidigare. Ta till exempel begreppet tillväxt som alla ska tro på. Det ekonomiska systemet kräver tillväxt för att kunna expandera: "Växa eller dö!" Det konceptet är valt en gång för alla.

Wäxthuset AB vill jag Sverige helt enkelt kalla. / Kring namnet bör inga heta känslor svalla. / Detta är ett jätteföretag som angår alla. / I ett bra växthus frodas många olika växter, / liksom massor av ord i mina texter. / Överskott måste det bli i Sverigebolaget. / Därför gäller tillväxt överhuvud taget. / Ingen vill tillåta att nolltillväxt sker. / Och under noll går ej ökningen ner. / Ekonomer håller på läget noga koll. / I systemet får det aldrig gå troll. / Men varning för okända onda krafter / som ur Välfärdsträdet suger safter / som göder rikas fyllda magar. / Besuttna stiftar rikemanslagar /som ej alla väl behagar. / Så går det till i de yttersta av dagar / då regnet skvalar i igenväxta hagar. / Dessutom blåser det så ruggigt svalt. /Vi måste med vädergudarna ha något otalt, / för vem skulle annars denna väderlek ha valt?

Sture Alfredsons hemsida