Vapen

I alla tider har människan brukat vapen. / Urtidens män jagade i afrikanska landskap. / Djärva jägare rände spjuten i rovdjursgapen. / Kampen om föda krävde ständig beredskap. / I klanens hägn värnades den inre gemenskapen. / Par förenades i den tidens äktenskap. / Men mellan grupper föddes spliten och fiendskapen. / I vapnens bruk fick männen god kunskap. / Då uppfanns också de fredliga redskapen. / I den egna gruppen fanns äkta vänskap. / Trohetseden var rotad i klansläktskapen. / Tillgången på mat blev bättre genom tamboskap. / I Persien fanns förr nog med vapen / som säkrade livet för varje grym satrap.*/ Med jordbruk som bas kom den här egenskapen: / De bofasta förvärvade snart viktig kunskap / hur man byggde städer för borgarna och knapen. / I stadslivet blomstrade mycken handel och köpenskap. / Under sekler främjades där tekniken och vetenskapen. / Nu visar våra supertekniska vapen på mänsklighetens galenskap! (* satrap: ståthållare)

Denna minst sagt fragmentariska återblick avser i alla fall att ge en antydan om vapnens betydelse i mänsklighetens historia. F.ö. kan mitt envetna fasthållande vid detta rimschema ha en nackdel: det är svårt att nå en jämn rytm i stroferna med dessa tungfotade ord. Läsaren avgör om jag lyckats ”skapligt” eller ej. Apropå dubbelbetydelse: Mänsklighet innebär dels människovänlighet, humanitet (humanity), dels alla människor som kollektiv, dvs. människosläktet (mankind).

I vår ställvis krigshärjade tid, som generellt är krisdrabbad, talas det naturligtvis mycket om just vapen. Det är ett outtömligt ämne som jag bara kan nagga i kanten, måhända lite osystematiskt. För att börja på hemmaplan: G W Persson har kanske snart det länge sökta mordvapnet i sin hand –försvunnet efter alla dessa år sedan Palmemordet. Efter detta dåd blev Sverige inte sig likt. Vi har visserligen sedan dess genom många gruvliga händelser blivit påminda om vårt lands ”förlorade oskuld” – den lugna ”ankdammen” existerar knappast länge. Förresten besökte den kände kriminologen G W häromdagen den återupptagna rättegången i Skövde i det i Hovrätten överklagade mordet på Lisa Holm. Han ville bilda sig en uppfattning om den dömde. Tingsrättens dom kommer att stå fast var han övertygad om.

Ämnet ska ju handla om vapen (dock inget skjutvapen i det sistnämnda fallet). Från det nära till det mer avlägsna: Syrien, Irak, Afghanistan... Oroligheter resp. inbördeskrig hotar sprida sig alltmer okontrollerat. Förutom den eviga Israel-Palestinakonflikten har ju nu Saudiarabien- Irankonflikten seglat upp, och Turkiet är också en viktig bricka i storpolitiken. För att inte tala om stormaktsspelet med Rysslands och USA:s inblandning. Högst komplicerat och inte nog med detta. Här är ej plats för detaljer, men helt klart har den allmänna hotbilden stegrats på sistone. Och hela tiden spelar teknologiska massförstörelsevapen en huvudroll. Massakrer förekommer titt och tätt – antingen genom bombning eller via självmordsattentat (IS och el Qaida), där förövarna själva är vapen som sprängs. Är det här en förövning till ett tredje världskrig eller har detta faktiskt redan startat? Det finns experter som anser det (men som man förstås helst inte vill tro).

Det förekommer definitivt tendenser till en förråande atmosfär, psykologiskt sett; löftesbrott och en spridd misstro härskar snart sagt överallt. Den överskuggande negativa känslan är utan tvivel rädsla och skräck, jag menar att inte bara krigsdrabbade, sårade och flyktingar hyser sådan, utan stämningen smittar också av sig i relativt fridfulla länder: du och jag kan fullt möjligt få bevittna illdåd i vår närhet. Media är naturligtvis strax på plats och förstärker skrämseleffekten i bild och ord. Jag måste tillägga att det hela ej blott uppvisar hemsk massdöd utan även sabotage mot miljön. Fortsätt hålla Pariskonferensen i minnet!

På tal om vapen i det jämförelsevis lilla formatet: Det vimlar av handeldvapen på svarta marknaden, i Europa sedan Balkankrigen (i Bosnien, Serbien och Kroatien) på 1990talet. Förresten har jag skrivit om Kalasjnikov, upphovsmannen till det berömda vapnet som bär hans namn och som gerillarörelser och terrorister gillar. Hur är det förresten med vapenlagarna i USA? Där försvaras frenetiskt rätten att alla privatpersoner får bära vapen. President Obama får väldigt svårt att ens en aning inskränka deras vapeninnehav, ty vapenlobbyn har en enorm makt – tala om vapenmakt! Upprepade skolmassakrer – inte bara i USA – tycks ej spela någon roll.

Då återupprustning pågår runt om i världen-- jag glömmer inte heller Ryssland och Kina –har Sverige knappast möjlighet att samvetsömt avstå från vapenförsäljning till länder med tvivelaktigt demokratiskt statsskick. I praktiken gäller då inte exportförbud (utom i ett och annat flagrant fall med korruptionsskandaler som åtminstone tillfälligt stoppat affärerna). JAS-försäljning har visat sig vara ett utdraget känsligt kapitel.

Efter USA:s exempellösa atombombningar av Japan 1945 spreds produktionen av detta djävulska vapen till Ryssland, Kina, Indien och Pakistan. Ett icke-spridningsavtal har väl delvis fungerat, men Israel innehar atombomber – en officiell hemlighet. Hur är det då med Nordkorea? De har länge haft tillgång till bomben, mest som propagandamedel i det storpolitiska spelet. Och var går gränsen mellan legitimt fredligt bruk av atomkraften och bombtillverkning? I frågan om Irans eventuella bombinnehav har USA m.fl. länge utövat påtryckningar för att stoppa sådan produktion. Iran som regional stormakt i det oroliga Mellanöstern har givetvis stort behov av atombomben som avskräckningsmedel, främst gentemot Israel med sina (inofficiella) kärnvapen. I händelse av ett ytterligare skärpt världspolitiskt läge kan atomstridsspetsar bli tungan på vågen.

Har det överhuvud legat något positivt i förekomsten av kärnvapen på olika håll i världen? Möjligen som avskräckningsmedel under den s.k. terrorbalansen under kalla kriget. Trots att ett avtal mellan USA och Ryssland om skrotning av mindre delar av atomvapenlagren i någon mån implementerats, är kärnvapenhotet fullt levande, då illegal spridning av mindre enheter av sådana vapen nu mycket väl är möjlig. Den tekniska utvecklingen av sådana mer hanterbara ”minikärnvapen” har fortsatt. Att regimer i trängt militärt läge inte tvekat att använda förbjudna kemiska stridsmedel med förödande verkan i ett flertal fall ger anledning till djup eftertanke. ”I krig och kärlek är alla medel tillåtna”.

Låt oss lämna det obehagliga storpolitiska maktspelet, som hotar att utlösa ett tredje världskrig bara genom en felberäkning eller ett feltryck på den röda knappen. I allra värsta fall hotas vår civilisation. För att konstatera att något är hel t fel i det här landet också behöver jag bara nämna skjutningarna i våra största städer. Gång på gång resulterar de i ond bråd död eller svåra skador. Rivaliserande och revanschsugna maffiagäng har sina prickskyttar. Sorgligt att polisen har väldigt svårt att få bukt med dem. – Men låt mig till slut skildra vad som fullt lagligt tilldrar sig (i två skissade scener) i vår vackra natur med fina djur som dödas med bravur (!):

Jägaren har viltet på kornet och ska till att skjuta. / I andanom han redan börjat njuta / av att se djuret där sina dagar sluta. / På jaktnöjet skulle han aldrig pruta. / Ett välriktat skott – och rået i dödsryckning låg / på åkern med böljande mogen råg. / En stoltare skytt väl sällan någon såg. / Tro mig, det är sant, absolut inget båg. / Jaktlaget firade, drack och skålade. / Vår muntre skytt av jaktlycka strålade.

Oj då! Där smög han sakta fram, den listige räven! / Tycktes lite sliten och tanig, men alls ej oäven. / Han stannade inom skjuthåll, stod helt stilla. / Något misstänkt, något som kunde förvilla? / Nu eller aldrig! Jag höjde försiktigt bössan. / Av spänning jag kände mig yr i mössan. / Hade räven exakt i siktet och tryckte av. / Klick! sa det. Räven satte av i trav. / Jag var som skidlöparn som stöp och bröt en stav.

Sture Alfredsons hemsida