Vårt behov av andrum
Christina Doctare, läkare, författare, debattör
15/3 2005 i Kyrkans Hus, Skövde
Arr: Studieförbundet Sensus och Svenska kyrkan i Skövde
Allmän anmärkning: Den fullständiga titeln på föreläsningen är: Vårt behov av andrum – i en tid av stress och förlust av förutsägbarhet.
Inför en fullsatt lokal (över 200 personer) hälsade komminister Joachim Leijon dr Christina Doctare välkommen. Efter att kort ha orienterat om upplägget av denna sammankomst 2005 i Forum Helena lämnade han ordet till kvällens föreläsare. Christina Doctare tackade för inbjudan och inledde med att understryka att behovet av andrum blir allt viktigare i och med de starka förändringar som uppkommit i samhället.
C D gav en kort presentation av sig själv: Hon berättade att hon är född 1943, och tillade med en humoristisk allusion att hon alltså tillhör generationen ”köttberget” ( Per Nuders definition av 40-talisterna). Folk känner henne som ”doktor Doctare”; det speciella efternamnet som var taget har hon efter sin mormors flicknamn. C D nämnde Pajala som sin ursprungsort – som bara är bekant för sitt kvinnounderskott (som skulle åtgärdas med att locka dit män), samt nyligen känt genom Mikael Niemis bok Populärmusik från Vittula – som också mest handlar om män.
C D berättade helt kort om mormodern vilken som ogift fick ett barn som adopterades bort. Ett annat barn fick nöddop då det ej ansågs kunna överleva, men som klarade sig mirakulöst. 1905 blev hennes mormor lärarinna; som barn brukade Christina tillbringa somrarna med sin kära mormor. C D förklarade också att hon växte upp i en miljö präglad av både finsk och svensk kultur. Tornedalen var från början enbart finskt område men kom i fredsavtal att tillfalla Sverige. I Christinas ungdom hade de finsktalande där en dålig självbild. Tornedalen var en språkgräns; älven flöt mitt i språklinjen. I skolan var det förbjudet att tala finska, alla måste kunna svenska. Barn till Tornedalsfinnar döptes allt oftare till svenska namn. ((Här vill jag hänvisa till parallellen hur samer i Lappland behandlades. Då jag tjänstgjorde i Malmberget i början av 60-talet hörde jag samma sak; samebarn hade till helt nyligen inte fått tala sitt modersmål i skolan. Uppenbar diskriminering av minoriteter finns fortfarande på många håll. Min anm.))
C D talade om att hon var verksam som läkare på Balkan under krigen där, bl.a. i Bosnien i början av 90-talet. Då fick hon skrämmande bevis på vad som kan hända – plötsligt! – om några människor tillhör ”fel” nationalitet. Hon ville nu ge några glimtar av sina erfarenheter av rehabilitering av krigsskadade; det gällde bl.a. skott- och minskador. I dörren till hennes lilla kyffe till kontor stod en dag tre kvinnor, skygga och tvekande. Så småningom började de berätta om vad de hade varit med om. Det var inte bara fråga om fysiska skador... Det gick upp för C D vad kriget egentligen gick ut på, vad etnisk rensning innebar.
Sysatematiska massvåldtäkter förekom. Enda räddningen för många kvinnor var att söka fly. C D fick under denna tid många vittnesmål om psykiska skador jämte fysiska. Hon arbetade mycket hårt, praktiskt taget dag och natt – och hon försäkrade att hon inte skulle ha klarat det enbart av egen kraft. Hon uppgav även hur okänt det överlagda systemet med våldtäkter i stor skala var i omvärlden. Men märkligt nog inträffade saker som hjälpte henne att sprida kunskap om detta. Ett TV-team från Sverige kom ner och hon fick tillfälle att berätta i en intervju. Hon tog kontakt med den kroatiske utrikesministern – som via hennes engelske chef meddelade att hon nu var s.k. persona non grata. En annan kontaktmöjlighet dök upp: C D uppsökte den norske chefen för WHO:s Europakontor. Denne bjöd in henne till Köpenhamn för att berätta vad hon visste. Norrmannen var angelägen om att ge henne stöd: ”Jeg husker (minns) tyskene” ( i andra världskriget). I Köpenhamn vittnade hon inför ett stort forum om de systematiska våldtäkterna som pågick i Balkankriget.
C D intervjuades sedan i en studio i Stockholm, och reportaget väckte en enorm reaktion. Alla tog avstånd från vidrigheterna. Vidare bidrog den opinion hon skapat till att det inrättades en krigstribunal, vilket i sin tur ledde till skapandet av Haagdomstolen, The International Criminal Court. C D blev verkligen exponerad i media, på gott och ont.
När det var dags för folkomröstning 1994 kom C D tillbaka till Sverige för att rösta. När hon kommit hem fick hon ett telefonsamtal; personen som ringde var obekant för henne och ville inte uppge sitt namn. ”Du och jag har samma far!” yttrade den okända. ”Far är död!” svarade C D, varpå den andra sa: ”Han lever.” De båda sistnämnda replikerna upprepades fram och åter flera gånger. Till slut tänkte C D: ”Men tänk om det är sant vad människan säger!” Hon kom plötsligt ihåg att det varit mystiskt på något sätt. Det hade känts kusligt i samband med faderns föregivna död.
Det visade sig sedan att fadern faktiskt levde! I 51 år hade C D levt på en livslögn! Hur stod det egentligen till med hennes egen identitet? Inte att undra på att avslöjandet ledde till en livskris; hon vandrade ”i dödsskuggans dal” som hon uttryckte det. Hennes mor hade förtigit sanningen i alla år. Nu måste modern tala ut: ”Tala om detta! Säg äntligen sanningen!” bad C D. Till slut fick hon bekräftelse från modern: Ja det var sant att han levde. C D tappade andan...
C D beskrev sig själv som en ”exakt kopia” av sin far. Han, liksom hon själv, var en kreativ människa, även uppfinnare. När Christina var liten sa man om henne: ”Du tänker jämt.” Och det stämmer, jag är påhittig, har huvudet fullt med idéer, bekräftade C D. Hon har verkligen ärvt detta drag. Hon medgav dock att fadern inte var någon bra person, han hade handlat orätt mot andra, modern hade också farit illa.
C D nämnde en av sina böcker, Skapa andrum, som till stor del bygger på hennes egna erfarenheter. Hon kände under den stora krisen sig vara vid vägs ände – vad skulle hon ta sig till? Hon vände sig då till Gud. Under Balkankriget upplevde hon vilket inferno ett krig alltid är; hon erfor in på bara skinnet ondskans malström. Då gick hon i mässa i kyrkan.
På 70--80-talet gick C D en psykodramatisk kurs i Göteborg. Hon engagerade sig också i flyktinghjälp. 1995 besökte hon Birgittasystrarna, och kände sig varmt välkommen bland nunnorna. De var glada, hade ett inre ljus, var fyllda av omtanke. Hon ville bli som de, dock utan att gå i kloster som nunna. Birgittasystrarna utsåg då en ”andlig vägledare” åt henne – vad nu det kunde innebära, undrade hon. Hon fick träffa Fader Mattias en gång i veckan, och det dröjde inte länge förrän C D ville konvertera. Men Fader Mattias dämpade hennes iver och menade att hon skulle ta det lugnt och inte ha så brått.
Först 1998 var C D redo att bli katolik. Redan på hösten 95 hade hon erhållit Elin Wägner-priset ”Väckarklockan”. Hon ville sedan ge priset vidare till dåvarande ärkebiskopen Gunnar Weman – men fick inget gensvar hos denne. C D nämnde också att hon 1977 hade gått ur kyrkan. Nu tillhör hon den katolska Marie Bebådelse församling i Stockholm.
I Göteborg drabbades C D av hjärtsnörp (som hon uttryckte det); hon kände sig utbränd. 1998 besökte hon Heliga hjärtats kloster på Omberg. I byn såg hon ett hus med skylten ”Till salu”. Hon fattade genast tycke för det: ”Här vill jag bo.” Så hon flyttade dit, och det är där hon nu skriver och debatterar.
CD berättade sedan om sina Indienbesök. Hon nämnde ett eget(?) citat: ”Läkare, bota dig själv!” Hon kom till en Ayur Veda*-klinik. Där frapperades hon av hur man botade allehanda besvär och sjukdomar. Vegetarisk kost och örter spelade stor roll. ((* Här vill hänvisa till mitt referat av ett föredrag om Ayur Veda 14/11 2001 av Inga-Lill Andersson, arr: Wäxthuset Kosmos. Där beskrevs denna läkekonst med exempel på behandling. Min anm.))
C D led sedan ett tiotal är av en typ av astma som det inte fanns bot för i Sverige. Nu fick hon veta att hennes astma absolut kunde botas med Ayur Veda, en metod som bl.a. använde mycket örter. Hon skulle bli helt besvärsfri efter 4-6 veckor. Tyvärr kunde hon emellertid ej stanna så länge vid kliniken; hemresan skulle ske mycket tidigare.
Hon befann sig i Bombay (15-25 miljoner invånare!) när telefonen ringde. Det var från hennes arbetsplats Karolinska sjukhuset i Stockholm. ”Nu måste vi spara! Ditt arbete läggs ner” löd det kärva budskapet. Det gällde hennes jobb med rehabilitering av långtidssjuka. Det var dessutom med kort varsel, bara någon månad. Som ”plåster” erbjöds hon dock en halv årslön vid uppsägning.
C D for hem. På Karolinska hade man nog väntat sig att hon skulle ”be på sina bara knän” att få behålla jobbet – men icke! C D sa: ”Tack för att jag är ledig, nu åker jag till Indien igen. Hej då!” Hon for alltså tillbaka till Ayur Veda-kliniken. Hon nämnde något om temperaturskillnaden: vinter i Stockholm, 34 grader när hon kom fram. Hon träffade många sjuksystrar och läkare där, t.ex. Austin. Av någon anledning hade kvinnorna ofta namn efter bilmärken! Hon mindes särskilt en manlig doktor som var liten och spenslig – hon själv kände sig som en elefant vad storleken beträffar! På tal om utseende: Hon nämnde också något om hårfrisyr; när hon var liten hade hennes mor låtit klippa av hennes fina långa flätor – inte roligt!
Ayur Veda-behandlingen visade sig vara bra: inom tio veckor var C D:s astma helt borta. Inga mediciner hade hjälpt henne tidigare under alla åren. Dessutom gick hon under behandlingsperioden ner 10 kg – hon kände sig helt enkelt pånyttfödd! Hemma i Sverige igen träffade hon Fader Mattias. ”Jag vill bjuda dig att resa till Indien!” Hantackade ja och for – och i Indien blev han till på köpet av med sitt rökbegär.
Hemma mötte hon ofta en typisk svensk reaktion när hon berättade om sina erfarenheter. ”Så du är nyfrälst.” Att det är si och så med folkhälsan i Sverige illustrerade hon med att nämna att var tionde svensk är långtidssjuk. En annan negativ sak: Var tionde gran blåste mer i stormen nyligen. Man märker hur det pågår en ohållbar samhällsutveckling.
I Indien fick C d höra att man gärna hjälper Sverige med alternativa behandlingsmetoder, exempelvis Ayur Veda. Intresse och behov finns helt klart, fast det existerar hinder också. Själv skulle C D inte få arbeta som läkare i Sverige enligt Ayur Veda; hon skulle då nämligen förlora sin läkarlegitimation! Det är anmärkningsvärt att Ayur Veda med 5000-årig kunskap inte duger här. Metoden bygger väldigt mycket på lämplig kost och sund livsföring. Alldeles klart är att det inte räcker med piller i sjukvården. C D betonade att det existerar ett illabefinnande hos många svenskar idag.
När C D kom hem från all krigsstress i Serbien/Bosnien märkte hon till sin förvåning att även svenskarna är stressade. Orsakerna är många: Arbetstakten har ökat i många fall; att bli avskedad innebär ofta en enorm press; att gå arbetslös är förstås också negativt. Den ensidiga satsningen på materiellt välstånd har lett till att man kommit i otakt med adlig utveckling. Vi får inte glömma att människan består av kropp, själ och ande. C D fann det fascinerande hur man på Ayur Veda-kliniken anpassade behandlingen till personen i fråga. I väst utgår man däremot från sjukdomar och deras symptom. ”I have a dream”, sa C D (för att tala med Martin Luther King): Att förena det bästa i väst med det bästa öst har att erbjuda.
I vintras fick C D strax efter flodvågskatastrofen höra talas om fem meter höga vågor där. Hon tog snabbt kontakt med Linköpings universitetssjukhus, där man ställde sig skeptisk: ”Radion ljuger så ofta.” Då kontaktade hon myndighetspersoner i Stockholm. Hon möttes av ovilja och irritation; inget hände. Hon bad t.ex. att få Lotta Knutssons telefonnummer – då Socialstyrelsens generaldirektör. Hon fick till svar: ”Jag ger inte mitt nummer till en obehörig.” I stället för hjälp i sin strävan att hjälpa fick hon ”ohjälp” (C D:s uttryck). Handling dröjde, ingen ursäkt gavs heller.
Men då C D skrev en artikel i Svenska Dagbladet om bristen på aktion från myndigheters sida fick hon ett mycket starkt gensvar. I TV gjorde ”Uppdrag granskning” en insats. Nämnda generaldirektör ville inte åka till Göteborg för en intervju tillsammans med C D, som först satt där ensam i studion. Men generaldirektören kom i alla fall till slut. Socialstyrelsen uppskattade ej C D:s jobb i Bosnien: ”Hon var där bara för övning till krig.”
C D hävdade att enbart materiell välfärd inte räcker vid katastrofer av detta slag. En enorm godhet och generositet hos folk i allmänhet väcktes. Även stormen i Sverige gav i någon mening prov på detta. Samtidigt framstod makthavarna i en sämre dager genom dröjsmål och brist på beredskap. Man har nu mer förstått att vid vägs ände kan den enda hjälpen komma från Gud. Det vet Tsunamioffren. C D berättade att en kvinna som hon bor granne med knackade på. C D kunde knappt känna igen henne; att hon upplevt den fruktansvärda vågen stod ristat i hennes ansikte: hon hade sett döden i vitögat.
C D återgav vad hon fått höra om vad som då hände på Sri Lanka: ”Det kom som en vägg!” Det ropades: ”Run! Run!” En man låste hastigt dörren till sitt hus innan flykten. (Varför låsa!?) Man sprang uppför, någon visade vägen upp till ett Buddhatempel. Där fick man vatten att dricka. De som sprang barfota kände ingen smärta under flykten. Själv hade C D upplevt något liknande under Balkankriget: Hon hade blivit skadad av en granat, fått en fraktur men kunde trots detta springa för livet. Vid flykten undan Tsunamivågen sa en lankesisk man till en turist: ”Ta mina skor, jag kan springa utan.” Svenskar häpnade över många invånares uppoffrande välvilja mot främlingar.
I anslutning till kaffepausen passade många på att titta på C D:s böcker och ljudböcker; listan på beställningar blev lång. Sedan blev det bildvisning. C D visade en bild av hjärnan och berättade om vad som händer i huvudet. ”Det finns mycket där även om det kan kännas tomt ibland.” De båda pannloberna gör oss mänskliga, förklarade hon. Den vänstra står för IQ (intellectual intelligence), medan den högra förknippas med EQ (emotional intelligence). Storhjärnan (här rosafärgad) syntes också liksom hjärnbarken, vars nerver förbinder pannloberna. Vidare pekade hon på hjärnstammen, även kallad ormhjärnan, den mest ursprungliga delen av hjärnan. Den är säte för den oreflekterade, plötsliga ilskan som får oss att tappa besinningen.
En annan bild föreställde apor som saknar människans hårfäste och inte heller har pannlober. Det tycks vara just där vi genom ”gudagnistan” skiljer oss från våra närmaste släktingar i djurriket. C D anmärkte att vi blir dummare av stress. Att lämna invanda rutiner och i stället tänka i nya banor är svårt och kan skapa stresstillstånd. Viss stress är dock nödvändig för att driva utvecklingen framåt. Det är ungefär samma sak som med SAAB:s gamla bilmodeller: förnyelsen har låtit vänta på sig. Samtidigt är det viktigt att stanna upp och ge sig tid till reflexion.
En annan datorbild visade hjärnan underifrån, med olika partier markerade med färg. C D skämtade lite med det välkända ”Det sa bara klick!” med hänvisning till kungens och drottningens förälskelse. Denna spontana känsla hör också ihop med den s.k. ormhjärnan. Denna kan faktiskt liknas vid ett terrarium, en ormgrop där ingenting fungerar enligt logikens lagar. Visst kan det finnas känslor kopplade till obehag, men nog är det där ”klicket” både kul och spännande!
Stress påverkar alla våra fem sinnen; egentligen finns det ett sjätte också, nämligen intuitionen. Hörseln är det sinne som är mest utsatt för stress, ty i den moderna världen är det aldrig helt tyst. Buller av varjehanda slag, mobiler etc. påverkar oss. Naturljud som havsbrus stressar oss inte, men det gör en ständigt droppande kran. Extrema ljudnivåer åstadkommer som bekant tinnitus. I stället för att tända fler och fler lampor borde man släcka en hel del, det sparar ögonen. Det är känt att yrkeschaufförer som kör mycket under dygnets mörka timmar, blir trötta i ögonen och får även sveda. Nattkörning tröttar därför att människan ej har naturligt mörkerseende.
En autentisk bild visade en demonstration med nynazister som angrips av en ensam kvinna som tydligen är utom sig av ilska. Bakgrunden är att denna polska kvinna fick lida under Nazitiden. Hon kände nu instinktivt av den livsfara hon då befann sig i. Även här är det den våldsbenägna ormhjärnan som blixtsnabbt griper in. I svåra fall uppstår panikångest och rentav dödslängtan. Adrenalinet som stiger snabbt har stor kraft.
Ännu en bild visade vattentornet i Växjö. En person hoppade där uppifrån. C D förklarade i anslutning till detta dödsfall att trafikolyckor som tycks oförklarliga kan bero på bilförare som begår självmord, och som drar med sig flera andra i döden. – En annan bild illustrerade en frisk hjärna och en annan i svår obalans orsakad av stark stress. En person av det slaget mår självfallet psykiskt dåligt, men har ofta även fysiska obehag som smärta o. d. (SVBK?). ((Jag uppfattade ej vad förkortningen står för. Min anm.)) Många orkar helt enkelt inte arbeta. Alla läkare tar inte sådana symptom på fullt allvar.
En s.k. pet scan-bild visade olika slags hjärnaktivitet. En frisk hjärna jämfördes med en som uppvisade frontallobsdemens. En annan illustrerade en typisk alzheimerpatient. C D förklarade att hjärnan liksom flyter, det finns massor av vätskefyllda hålrum. En patient med svår demens eller alzheimer har dålig hjärnaktivitet som orsakar svår förvirring hos patienten som kräver tillsyn 24 timmar om dygnet. Symptomen brukar visa sig i 50—60-årsåldern och tenderar att öka sedan. Alzheimer är kopplad till neurodegenerativa hjärnskador och leder slutligen till döden. När patienten inte längre ens känner igen sin mamma eller pappa är det begripligt nog plågsamt för dem. Det är naturligtvis fråga om totalt omhändertagande.
Kronisk stress karaktäriseras av en hög cortisonhalt vilket ger en för tidig celldöd. Vederbörande befinner sig i en ond cirkel. Hur ska man kunna stoppa stressen? Det är viktigt att känna igen damp, ADHD och liknande. I sådana fall har man ofta tillämpat en misslyckad medicinering. C D kommer i samarbete med en präst vid Kumlaanstalten att leda ett seminarium i Riksdagen. Denne har efter mönster av Ignatius Loyola anordnat andliga retreats för livstidsfångar. En sådan retreat på 30 dagar har – mirakulöst nog! – givit positiva förändringar hos denna kategori fångar, ”dessa våra minsta bröder”.
Det gäller att stimulera hjärnan på ett sådant sätt att den återhämtar sig från stress. Det finns alltid hopp, försäkrade C D. Som bekant produceras stamceller som kan utveckla en mängd olika funktioner och organ. Hjärncellerna kan på så vis förnyas, något som nyare forskning har kommit fram till. C D anser att sjukvården inte är bra. – Ytterligare en bild jämförde friska pannlober (v + h) med sjuka som uppvisade en assymmetri., en obalans som tydde på psykopati. Ett mycket intressant faktum är att åtskilliga chefer hyser sådana drag, dvs. de saknar empati och är beredda att ”gå över lik” i sitt effektivitetsjäkt! C D relaterade här till bristen på reaktion hos makthavare omedelbart efter tsunamikatastrofen. Det finns en tendens till omänsklighet här.
Stress har som framgått ovan en obestridlig påverkan, varvid EQ tenderar att försvinna. En sådan effekt kan iakttas hos en del politiker, vilket ju är sorgligt. De kan mycket väl vara begåvade, med hög IQ, men... Här anknöt C D till vissa av näringslivets ”stora” män; deras miljonfallskärmar verkar ha fått omdömesförmågan att krympa till oigenkännlighet. De måste ha tappat urskiljning och besinning. Vissa system främjar onekligen denna ledsamma utveckling.
Vi behöver tid för reflexion: Vad är rätt och vad är fel? Vi måste skapa rådrum och tänka efter. Då finns det chans till återhämtning. Här spelar religionen fortfarande en roll. En publikfråga rörde huruvida det verkligen går att reparera svåra psykiska tillstånd. Svaret var: Ja. Ett världsberömt exempel på omvändelse, början till ett nytt liv ges i Bibeln.; Saulus uppenbarelse som skapade den nye Paulus. C D hänvisade också till retreaten med de tungt belastade fångarna (ovan). Hormonet oxytocin ökar vid kärlek t.ex. Man mår bra och kreativiteten tilltar.
En annan fråga var: Hur hanterar du kriser i ditt eget liv? Svar: När jag känt att jag varit vid vägs ände har jag inte kunnat göra annat än att överlämna mig åt Gud (se ovan). Då händer det verkligen något. Det är inte bara fråga om ”bara man vill så går det”. Det existerar en lösning fast man inte ser den just då. Det är mycket viktigt att ingjuta hopp i människorna. Under Tsunamikatastrofen var det kvinnor som förlorade både sina män och barn. De ropade till Gud – och överlevde.
Fråga: Varför kopplas ormhjärnan in? Svar: Den är till för människans fysiska överlevnad och kan framkalla en enorm fysisk styrka. Då den är urkopplad fungerar resten av hjärnan som hjälper oss att överleva som människa. Ormhjärnan är den primitiva, allra äldsta delen. C D kom att tänka på Estoniakatastrofen. En av de överlevande räddades från en flotte. Han fick frågan vad han hade gjort för att överleva. Svaret blev: ”Jag slog ner de andra.” Där bröts intervjun... Det var ju faktiskt mord det handlade om. Så kan alltså ormhjärnan i extrema situationer styra handlingar med berått mod. Och det är blixtsnabba kopplingar – ingen tid för reflexion, bara fråga om fysisk överlevnad. Däremot arbetar det sunda förnuftet jämt på att bevara den mänskliga aspekten. Om reptilhjärnan dominerar får vi ett hårt samhälle präglat av uppgivenhet och vanmakt.
En fråga från publiken löd: Kan du berätta lite mer om Ayur Veda? ((Jag måste erkänna att min anteckning om svaret är otydlig i detta fall; därför avstår jag från att försöka tolka den. Jag kan hänvisa till nämnda referat av ett tidigare föredrag om just Ayur Veda. Min anm.))
En annan fråga gällde oxytocin som nämndes i samband med förälskelse. Hur förhåller sig detta hormon vid utbrändhet? Svar: Kroppen producerar oxytocin, bl.a. vid massage. Kvinnor har mycket av denna substans vid graviditet, för babyn måste få den. Oxytocin bryts ner snabbt, viss medicin ges ibland. – CD uttryckte sig ofta humoristiskt; människan kallade hon för en ”strävsopp”. Hon visade en kurva i ett diagram med lodrät axel märkt KRAV och vågrät axel: TID. Prestationskurvan vara nära sin kulmen markerad med punkten Förväntad prestation. Där kurvan småningom börjat falla inträder Trötthet. Den alltmer brant nedåtgående kurvan kännetecknas av överbelastning, här illustrerad av det mörkt markerade fältet Utmattning. Slutpunkten är Sammanbrott /Utbrändhet.
Det händer allt som oftast att unga människor hoppar över måltider och äter godis i stället, vilket självklart är helt fel. Hjärtinfarkt kännetecknas av hög cortisonnivå och stor adrenalinhalt. Testosteron nämndes också i sammanhanget. Allt kan mätas och man får en stresskala. Emellertid görs sådana mätningar ej regelbundet i sjukvården. ”Avskaffa inte fikapausen! Den behövs!” var ett av många råd C D gav. Tillräckligt med sömn och vila är förstås viktiga saker. Som bekant sover svenska folket för lite numera. Orsaken är bl.a. IT och TV som tar mycket tid. (C D upplyste om att hon inte har någon TV.)
Motion är självfallet mycket viktigt. När man motionerar bildas endorfin som minskar smärta (jämför morfin). Ge hjärnan en paus då och då; vi har ett alldeles för stort informationsflöde som tröttar i längden. – De sista bilderna som visades liknade kanske ett slags paraply(?) samt ett skepp som kommit i hamn.
Några ytterligare frågor ställdes: Borde man sluta titta på TV? Svar: Nej, men man borde ransonera tittandet, ha exempelvis minst en TV-fri kväll i veckan. Vi ler ju i en tid av passiviserande konsumism; det är bättre om vi själva kan skapa. Passivt stillasittande åstadkommer lätt fetma också. Skapa pauser! Fast det kan vara svårt när det gäller barn. Unga är dessutom ofta beroende av datorspel. Det är ganska vanligt att barn har egen TV-apparat och dator. Droger är i många fall också ett problem.
Fråga: Men om ingen lyssnar till alla råd? Svar: Åjo, här är ju minst 200 personer som lyssnar! Det gäller förstås att prata med barn och barnbarn om de här sakerna. -- Ny fråga/inlägg: Samhället är så styrt, det är så hierarkiskt. Individerna är hjälplösa, känner vanmakt. Svar/replik: Varje människa har faktiskt stor kraft, vi kan göra mycket om vi vill. Man måste säga ifrån ibland också. CD ombads ge exempel, och hon återkom till Ayur Veda som kurerar med bl.a. massage. Där gäller det att få patienten att ändra livsstil, att leva sundare. I behandlingen används oljor, örter, vegetabilisk kost. CD åt massor med ris, frukt och grönsaker. Bland drycker ingick något te men ej kaffe. Vattnet kokades alltid.
Som nämnt tyckte C D att behandlingen var bra, dessutom gick hon ner i vikt. Ordet ”satua” förekom ofta: det innebar att vara en god människa. När hon vid ett tillfälle sa att något inte var bra, svarade de på kliniken: ”Varför fortsätter du då som förut?” Ayur Veda-kliniken ligger f.ö. i Kerala, en provins i södra Indien och leds av en katolsk orden. Man arbetar på att ge människor ett bättre liv. Behandlingen är seriös men billig. Resan kostar dock runt 12.000 kr. Efter det givande föredraget höll komminister Joachim Leijon en kort andakt med utgångspunkt i en bön av Augustinus.
Min kommentar 2005
Av ovanstående framgår helt säkert att det var en mycket intressant föreläsning. Många inser att det i dagens läge behövs alternativa behandlingsmetoder som komplement – Ayur Veda är bara en av många. Jag minns när en svensk läkare som studerat kinesisk akupunktur i Kina framträdde i Skövde på 1970-talet. Då fanns det många som tvivlade på sådan behandling. Det har dock hänt en hel del positiva saker sedan dess. Själv instämmer jag till fullo i önskan om en förening av västerländskt och österländskt vetande, äntligen. Jag tror faktiskt att något stort är på gång. Det finns hopp trots allt. Kort kommentar maj 2016
Nu vill jag komplettera min sammanfattning med några citat ur en intervju i Skövde Nyheter 16/3 2005 Många hörde Doctare föreläsa om stress: ”Aha-upplevelse (...) specialist i allmänmedicin /med/ flera internationella uppdrag bl.a. som chef för Världshälsoorganisationens rehabarbete med krigsskadade människor på Balkan och varit expert vid krigsförbrytartribunalen i Haag. Hemkomsten från krigets Balkan gav en aha-upplevelse. (...) Stress är inte bara ett individproblem utan något som får stora samhällskonsekvenser. Ändå finns det väldigt få incitament till god rehabilitering. (...) Christina Doctare brukar beskriva stress som ett modernt ord för lidande. (...) Alltfler människor har frågor kring mening och mål i tillvaron. (...) Vanliga goda mänskliga relationer kan alltså få oss att må fysiskt bättre.”
-- Jag ska senare publicera nämnda resumé av ett Ayur Veda-föredrag. F.ö. tror jag inte det hänt så mycket i positivt riktning sedan 2005, i varje fall inte vad beträffar det allmänna världsläget.